RITVAS RESOR – en blogg med Ritva Jacobssons reseberättelser

Gåtfullt: Bromma Kyrkväg är nästan den enda vägen i hela Bromma som är hel och slät, utan sprickor, potthål, asfaltsvalkar och annat knaggel.  Är det av vördnad för 1100-talskyrkan som just denna väg är fin? Men Doktor Abrahams väg norr om kyrkan är lika trasig som alla andra Brommavägar. Småvägar i fina villakvarter, småstugeområden, områden … Fortsätt läsa Varför?

Lambertmässa idag, den 17 september, min första lilla cykeltur efter en veckas krasslighet. Men ännu högsommar. Enstaka gula blad i de tunga mörkgröna lövmassorna. En enda liten enslig rönn har blodröda bär och blad.   Jag minns den helige biskopen Landbertus av Tongeren- Maastricht som jag ägnade mina första lärdomsförsök åt, under det sena 1950-talet: … Fortsätt läsa Lambertmäss

Åh – jag älskar dem, de här unga männen! Varje dag nästan gör jag en helt onödig liten cykeltur i Bromma: ekar och lindar, runstenar och dignande äppelträd, skolbarn och gamlingar… Och så de här unga männen. De är så stiliga, vältränade, håret samlat i en liten knut, skägg, lurviga ben under sommarshortsen.  Man ser … Fortsätt läsa pappa mamma barn

    Sedan 1989 när jag flyttade hit till Kvarnbacksvägen har jag älskat alla vackra träd här i området. Men ibland måste man gallra – det är egentligen inte sorgligt. –  Något annat var det dock med den vackra almen som jag gladdes åt från köksfönstret och från balkongen. Den fick knoppar och blad och … Fortsätt läsa sjukdom och död

I vilket land bor jag egentligen? Vi har en exotisk djungel i mitt Bromma.  På mindre än tio minuter når jag den lilla ån på några hundra meter som är täckt av ett så tätt lövverk att man befinner sig i en grotta.  Väldiga pilar, askar, ekar, aspar som har lämnats i fred; det finns … Fortsätt läsa Bromma nu

  Bromma är fullt av istidsspår – de flesta har väl sett dem i Judarnskogen eller i Kyrksjölöten. Enstaka stora flyttblock kan ligga i en fredlig villaträdgård, men det bästa är de väldiga och osannolika formationerna av många jättestora stenblock.   De mäktigaste och vackraste måste man hitta till: på oländiga ställen, längs stigar där … Fortsätt läsa Istidens mästerverk

Under andra hälften av 1800-talet föddes sex systrar Hallström på Eka i Blekinge, ett stort vackert trähus som fortfarande finns kvar. De hette Maria (Mia), Sissi, Anna, Ebba, Carin och Vendla. Det har berättats om hur roligt de hade tillsammans och hur glada de var. Carin gifte sig med Alfred Jacobsson, en fattig ung präst … Fortsätt läsa Ebbe

  För ett drygt år sedan for jag på ett väl förberett reseäventyr som kanske inte låter så upphetsande: en vecka i Basel med min musikvetenskaplige kollega för arbete med vårt gemensamma projekt, en annan vecka i det för mina ändamål perfekta biblioteket i klostret Maredsous i Belgien. Allt var noga förberett. Tåg är roligare … Fortsätt läsa tågstrejk

Min första semester på åratal, i Karelen, cirka 30 km från ryska gränsen och från Viborg, som en gång blev Finlands näst största stad. Helst skulle jag vilja skriva utförligt om detta landskap med mera sjö än land. Höga raka furor som i kvällssolen lyser intensivt röda. Rapakivi, den speciella gnistrande och märkligt skiktade granit … Fortsätt läsa Finland Finland

Min pappa brukade säga: ”Om olyckan är framme kan man vricka lillfingret när man petar sig i näsan”. Översatt till barnuppfostran: oroa dig inte jämt, ge frihet, övervaka inte ängsligt barn och tonåringar. Olyckor kan inträffa hur mycket man än försöker skydda sina barn. Han praktiserade vad han sa, och nu i efterskott är jag … Fortsätt läsa frihet för oss gamla!